Min fantastiska häst!!

Inspirationen att komma igång med bloggen efter semestern har inte alls funnits..... Men nu bara måste jag skriva av mig lite och det är helt Gevalias förtjänst :-)

______________________________________________________________________________________________
Detta skrev jag i bloggen den 5 mars 2020!!
Efter mycket funderade är det nu klart att Gevalia nu är min. Att jag behövde fundera på det är pga hennes skadehistorik och ingen vet om hon kommer att hålla för ridning eller ej. Men jag hoppas och tror det kommer bli bra :-) Det jag kan göra är att lägga upp träningen på bästa sätt och inte skynda på. Det kommer ta tid men förhoppningsvis blir hon stark och kan hålla sig fräsch. För det första måste jag få henne att gå upp i vikt för att hon ska kunna bygga muskler. Vilket inte är det lättaste......
Men det finns hästar och det finns HÄSTAR, jag har haft många hästar genom livet. Naturligtvis har jag tyckt om alla väldigt mycket. Men det finns några få som är något utöver det vanliga, där det bara klickar och känslan när man rider dem är bara så underbar. Jag har eller haft tre stycken genom livet. Den första var Coletta, en stooor fin häst som jag först hyrde för att prova henne ett år, inte för att jag skulle se om hon var något för mig utan för att se om hon skulle hålla för ridningen då hon inte alls var igång när jag tog hem henne. Tyvärr visade det sig att hon inte gjorde det :-(
De andra två finns i stallet nu.... Thyra och Gevalia hästar som jag blir riktigt lycklig av att rida. För det mesta även de har ju sina dagar ;-)
Framtiden får utvisa om mina två ston kommer bli mina dressyrstjärnor eller inte.....

Ni ska få följa vår resa här på bloggen:-)


_______________________________________________________________________________________________

Nu vet vi att en av mina drömmars hästar inte finns längre......... MEN Gevalia är finare än någonsin och det är jag oerhört tacksam för <3
Nu har hon varit igång ca 1.5 år och det har hon aldrig varit innan, så lite lättad är jag även om det finns en liten orolig tanke i bakhuvudet ( men den tanken försvinner längre och längre bort) Sen vet vi ju alla att allt kan hända!

Men nu till helgen...... en helg med hoppning på Värnamos stora fina tävlingar. Där jag och Gevalia har hoppat 3 klasser.
Vi började i torsdags med att hoppa 1 m, som jag är väldigt nöjd med. Två rivningar men de beror mycket på att det är så många intryck för henne att ta in att hon lite glömmer sina ben. Jag hade även anmält mig till 110 cm, men var inte säker på om jag skulle våga göra det. Tycker ju hinderna ser så stora ut ;-)

Med pepp från övriga i teamet så beslutade jag ändå att göra det..... och vilken runda det blev :-) Jag red över förväntan bra och då hoppar ju hästen helt fantastiskt. Så bra att jag efter hinder nr 6 landande och tänkte att vi klarar ju detta...... tittar upp och inser att jag glömt svänga mot hinder 7....så det blev att lägga en volt. Men vi fortsatte banan bra, kom lite nära in i kombinationen och då rev hon utsprånget. Jag var så lycklig när jag kom ut från banan, att jag vågade, att det kändes så bra och hur bra hoppade hon inte :-)

På lördagen hoppade jag en 110 klass till och även denna gången hoppade hon riktigt bra, även om vi fick några nedslag. Men det ska vi fixa med lite mer hoppträning ;-)
Under denna rundan släppte höjdskräcken helt, kände att de gamla hopptakterna kom tillbaka. Det var helt enkel skit kul att hoppa på riktigt igen!

Jag är upp över öronen stolt över mig och min häst, och super taggade till att träna och tävla vidare i både dressyren och i hoppningen. 

Säger det igen...... är sååå tacksam för att hon är min!

Filmer från klasserna finns på vår instagram och FB.