Givakt!
Vilket härligt gäng tjejer jag haft på två dagars läger :-)
Jag skojade med dem att dem skulle stå givakt kl 07.00 på morgonen inför frukostfodringen av hästarna. Vilket dem alla gjorde, i tid och redo för tjänstgöring. Vilket gav mig flashbacks till min tid på Strömsholm för 10 år sedan.
Jag gick min ridledarutbildning där, det stället har starka anor från millitärtiden. Vilket sitter i än eller i alla fall för 10 år sedan. Vi skulle stå fint uppställa varje morgon, för stalltjänst, i tid, rätt klädda osv...
Vi turades om att ha befälet, vi skulle lära oss både att lyda, utföra det vi fick order om att göra och att vara arbetsledare. Arbetsledaren skulle planera vilka som skulle göra de olika sysslorna och i vilken ordning för att det skulle bli snabbt och bra gjort.
Kommer ihåg första gången jag skulle leda dem andra 20 deltagarna, när vi samlades stod jag som skulle leda arbetet uppe på en typ lastramp på baksidan av stallet och alla dem andra nedanför och väntade in mina instruktioner. Så nervös jag var då, men det gick jättebra och hela tiden så vandrade våra stränga lärare runt och iakttog hur vi arbetade. Vi var nästan rädda för dem i början ;-)
Jag var där i tre veckor en sommar, en sommar som var riktigt varm. Vi red fyra timmar om dagen uppdelade på två pass. Det var tuffa veckor och på hela första veckan fick vi inte ha våra stigbyglar på sadeln. På söndagarna var det vilo dag, men eftersom hästarna inte fick gå ute i några hagar så skrittade vi ut dem i två timmar.
Jag får skryta om att jag var den enda av alla totalt 40 deltagare som fullföljde alla ridpass under dessa veckor. De andra fick, skavsår, vätskebrist mm och var tvungna att avstå vissa pass. Jag hade med mig Vivan dessa tre veckor. Jag har egentligen hur mycket som helst att berätta om detta men det orkar ni nog inte läsa om ;-)
Jag och Vivan inför det avslutande dressyrprovet. Vi avslutade utbildningen med ett gigantiskt teori prov, ett hopp prov och ett dressyr prov. För att få godkänt på utbildningen var vi tvungna att vara godkända i alla tre slutproven.
Teoriprovet gick bra, hopp provet gick fantastiskt bra, vi var topp 5 av 40 st. Dressyrprovet, ja det var minst sagt spännande....... Vi red ett genrep dagen innan provet, då vi red upp programmet för domarna. När alla ridit klart så kom dem och sa att jag gjort det riktigt bra, du kommer bli en av topp tre imorgon..... Så roligt att höra, så jag sov väldigt gott inför den avslutande dagen.
MEN ni alla känner ju till Vivan och att hon ibland har lite egna åsikter...... efter att ha gått som en klocka i tre veckor kände hon just sista dagen för att göra lite annat...... så hon bockade runt när jag skulle galoppera i programmet, gjorde skänkelvikning när vi skulle rida rakt och lite annat påhitt.
Jag var helt förstörd efter detta, skulle detta göra så att jag inte skulle kunna bli godkänd!!!
Jag sa till Vivan efter ritten att blir jag inte godkänd så lämnar jag kvar dig här, bara så du vet!!
Det var några mycket nervösa timmar innan vi samlades för att få reda på våra resultat.
När jag fick mitt protokoll höll mitt hjärta på att stanna, vågade knappt titta på det. För att bli godkänd så skulle man ha minst 63% och jag fick 63,1% och vi hade klarat det :-)
Så Vivan fick följa med hem igen ;-)
Jag skojade med dem att dem skulle stå givakt kl 07.00 på morgonen inför frukostfodringen av hästarna. Vilket dem alla gjorde, i tid och redo för tjänstgöring. Vilket gav mig flashbacks till min tid på Strömsholm för 10 år sedan.
Jag gick min ridledarutbildning där, det stället har starka anor från millitärtiden. Vilket sitter i än eller i alla fall för 10 år sedan. Vi skulle stå fint uppställa varje morgon, för stalltjänst, i tid, rätt klädda osv...
Vi turades om att ha befälet, vi skulle lära oss både att lyda, utföra det vi fick order om att göra och att vara arbetsledare. Arbetsledaren skulle planera vilka som skulle göra de olika sysslorna och i vilken ordning för att det skulle bli snabbt och bra gjort.
Kommer ihåg första gången jag skulle leda dem andra 20 deltagarna, när vi samlades stod jag som skulle leda arbetet uppe på en typ lastramp på baksidan av stallet och alla dem andra nedanför och väntade in mina instruktioner. Så nervös jag var då, men det gick jättebra och hela tiden så vandrade våra stränga lärare runt och iakttog hur vi arbetade. Vi var nästan rädda för dem i början ;-)
Jag var där i tre veckor en sommar, en sommar som var riktigt varm. Vi red fyra timmar om dagen uppdelade på två pass. Det var tuffa veckor och på hela första veckan fick vi inte ha våra stigbyglar på sadeln. På söndagarna var det vilo dag, men eftersom hästarna inte fick gå ute i några hagar så skrittade vi ut dem i två timmar.
Jag får skryta om att jag var den enda av alla totalt 40 deltagare som fullföljde alla ridpass under dessa veckor. De andra fick, skavsår, vätskebrist mm och var tvungna att avstå vissa pass. Jag hade med mig Vivan dessa tre veckor. Jag har egentligen hur mycket som helst att berätta om detta men det orkar ni nog inte läsa om ;-)
Jag och Vivan inför det avslutande dressyrprovet. Vi avslutade utbildningen med ett gigantiskt teori prov, ett hopp prov och ett dressyr prov. För att få godkänt på utbildningen var vi tvungna att vara godkända i alla tre slutproven.
Teoriprovet gick bra, hopp provet gick fantastiskt bra, vi var topp 5 av 40 st. Dressyrprovet, ja det var minst sagt spännande....... Vi red ett genrep dagen innan provet, då vi red upp programmet för domarna. När alla ridit klart så kom dem och sa att jag gjort det riktigt bra, du kommer bli en av topp tre imorgon..... Så roligt att höra, så jag sov väldigt gott inför den avslutande dagen.
MEN ni alla känner ju till Vivan och att hon ibland har lite egna åsikter...... efter att ha gått som en klocka i tre veckor kände hon just sista dagen för att göra lite annat...... så hon bockade runt när jag skulle galoppera i programmet, gjorde skänkelvikning när vi skulle rida rakt och lite annat påhitt.
Jag var helt förstörd efter detta, skulle detta göra så att jag inte skulle kunna bli godkänd!!!
Jag sa till Vivan efter ritten att blir jag inte godkänd så lämnar jag kvar dig här, bara så du vet!!
Det var några mycket nervösa timmar innan vi samlades för att få reda på våra resultat.
När jag fick mitt protokoll höll mitt hjärta på att stanna, vågade knappt titta på det. För att bli godkänd så skulle man ha minst 63% och jag fick 63,1% och vi hade klarat det :-)
Så Vivan fick följa med hem igen ;-)