Debuten gjord.......

Igår var vi i Vaggeryd och hoppade :-)
Jag trodde inte att jag skulle komma till start men det gjorde jag.

Det började med att förra helgen fick Gevalia en spark i hagen av Vivan. Jag såg när det hände som tur var så jag kunde ha full koll på läget. Till en början fick hon bara ett ytligt litet sår eller mest avskavd päls. Hon var inte halt eller svullen så jag skrittade henne. Dagen efter var hon lite svullen och då tänkte jag direkt att det var kört.... Jag skrittade ut henne även denna dag och när jag kom tillbaka så var svullnaden borta. Till  min stora glädje kom den inte heller tillbaka så vi var tillbaka på banan igen i onsdags. Tränade för Micke och som hon hoppade :-) ska bara fortsätta att stärka upp bakdelen för att hon ska orka hålla ännu bättre galopp.

I fredags var det dax för dressyrträning för Ingrid, vilken jag var så taggad inför. Min ridning på henne har känts så himla bra nu. Men när jag ska tränsa henne upptäcker jag torrsprickor i båda mungiporna :-(  blev så less, inte kan jag sätta bett i den munnen...... rider en del på hackamore (bettlöst) men hon har blivit så tung och hängandes på det, svårt att få till ridningen så bra.
Letade fram ett annat hackamore som vi köpte en gång till Frasse, tänkte att det kan ju ialla fall inte bli sämre. Nu kändes tävlingen igen långt borta......

Men dressyrträningen gick riktigt bra med det nya hacket, fick upp henne i fin form och aktiva bakben.

Men frågan kvarstod, vågar jag åka iväg och hoppa på stor bana utan bett????

Bestämde mig för att åka och hoppa 110 cm (var även anmäld till 120 cm)

Vilken runda vi gjorde i första klassen, kändes sååå bra, en liten rivning men vad gör det ;-)
Beslutade att ändå debutera 120 cm, hon hoppade helt fantastiskt på framhoppningen och början av banan. Men sen blev hon lite stark och när jag inte riktigt fick tillbaka henne som jag ville så blev jag bromsande ända in i hinderna och sprången blev jobbigare än nödvändigt. Efter någon rivning så kändes det lite som luften gick ur henne,  hon fortsatte att hoppa men rev många.... tillslut blev vi uteslutna pga för många rivningar. Inte riktigt som jag tänkt men ändå glad att jag startade. Hinderna kändes inte så höga och att ändå få till det så pass utan att ha bett i munnen gör att jag inte behöver vara så nervös inför nästa gång. Och som en klubbkompis sa
- kan du hoppa 120 cm i grimma så kan du hoppa 130 cm med träns ;-)

Så kan konstatera att jag har en lydig och välriden häst :-)

Sen måste jag ju säga vad stolt och glad jag är för mina elevers fina framgångar i helgen på både ponny och häst!!!!!!!