Som det kan bli......

Planen för söndagen var att jag och Gevalia äntligen skulle komma iväg på pay and ride, såg verkligen framemot detta...... Men istället tillbringades söndagen i sjukhage och sjukhussäng, som tur var så verkar det inte vara så allvarligt med någon av oss :-)
 Gevalia fick ett sömstick vid skoningen och blev halt av detta, nu hoppas vi att det inte blir någon hovböld av det hela. Så hon får gå med våtvarmt omslag för att det förhoppningsvis blir bättre. Så typisk att detta händer nu när det blivit lerigt igen......

När jag skulle morgonfodra hästarna på söndagen kom jag inte längre än ner till nedervåningen innan en enorm smärta i nedre delen av magen satte igång. Jag är ganska tålig och envis, så efter att vilat några minuter i soffan så tänkte jag ta mig ut. Men då det gjorde så ont att jag nästan svimmande av att ta på mig skona så fick jag inse att detta går inte. Så typiskt att Ebba skulle iväg på morgonen så hon kunde inte ta hästarna. Men min älskade dotter styrde upp det hela så bra ändå, tillkallade mormor som kom in för att hjälpa mig och morfar hjälpte snällt Niclas med hästarna. Så skönt att ha familjen så nära när det händer något.
Efter kontakt med sjukvården fick vi order att ta oss tid snabbast möjligt, då blev även jag lite orolig. 
Provtagning och annat visade inget, väldigt bra värden på allt, efter hand började den värsta smärtan avta. Läkaren kom inte fram till någonting så jag blev hemskickad. Nu hade jag bara lite smärta när jag låg stilla men den ökade av rörelse. Så hem och ta det lugnt, vilket inte är min starka sida ;-) men jag växlade med att ligga stilla i solstolen och att sakta och försiktigt röra mig lite runt om på gården.
Som tur blev det bättre och bättre. Idag har jag släppt ut hästarna och det känns hyfsat bra, men jag ska efter frukosten åka in och ta nya prover. Hade ju varit skönt att veta vad som egentligen hände i kroppen.